Hur vanligt är det att en polisman ljuger under vittnesed?
Rättssystemet ska se mycket allvarligt på mened! Men vilken chans har jag att
få denna polisman fälld för mened? Det skulle antagligen inte räcka med att tusen
vittnen intygar att polismannen ljuger och i det här fallet står ord mot ord,
lilla jag mot en polisman.
Fredagen den 10 februari så stämdes jag inför Södertälje Tingsrätt för att
”ej stannat trots anvisning” av polisman. Den 8
september 2011 tog jag som vanligt bilen till mitt jobb i Årstadal. Färden går över klaffbron i Södertälje på 50-väg som sedan övergår till 70-väg. När jag
hade kört en bra bit på 70-vägen ser jag en bil med mycket hög
fart som närmar sig mig. Vilken dåre tänkte jag, måste han till varje pris
försöka att köra om mig innan utfartsvägen till motorvägen blir enfilig.
Bilisten kom upp jämsides med mig, men han valde att inte köra om mig. När jag
tittade på bilisten, såg jag att hans ansikte var förvridet av ilska. Han verkade skrika åt mig och gestikulerade med armarna. Just då kändes
det bara komiskt. Jag antog att det var en sån där typ som tror att han äger
vägarna, som anser att alla andra ska flytta på sig för honom. I det här fallet
antog jag att han menade att jag skulle sakta in, så att han enkelt skulle kunna
passera mig innan vägen blir enfilig. Jag kunde inte låta bli att flina åt
honom. Men situationen blev genast hotfull. Det verkade som han ville preja
mig, i alla fall så styrde han mot mig när han låg jämsides med mig. Han lade
sig sedan tätt bakom mig och slickade mig i baken. Jag trodde att han var en
galning som ville göra en markering mot mig, därför bestämde jag mig för att
inte söka ögonkontakt med honom igen. Men givetvis så hade jag bilen under
uppsikt i ögonvrån hela tiden.
Men efter drygt en mil bilkörning på motorvägen, efter
avfarten till Salem, så bestämde jag mig för att kolla in den galne bilföraren
när han kom upp jämsides med mig nästa gång. Då såg jag att han hade
polisuniform på sig, så jag stannade bilen.
I tingsrätten sitter denna polisman och ljuger efter att ha
svurit vittnesed. Han sade att han hade haft ögonkontakt med mig flera gånger
och att han hade pekat på polismärket på uniformen åt mig men att jag hade
flinat åt honom varje gång. Jag förstår att det måste ha varit förödmjukande
för honom att behöva jaga mig mer än en mil på motorvägen. Men varför måste han
ljuga?
Jag fattar inte själv varför jag blir så himla provocerad av
hans lögner. Flera gånger om dagen har jag känt mig lika arg som Foppa, när han
blev intervjuad efter att MODO hade förlorat hockeyfinalen mot Malmö 1994. Foppa var
skitförbannad på domaren och yttrade det klassiska citatet: "Han är så
kass så jag skulle kunna dra på han en smäll".
När jag blir så himla förbannad efter en liten skitsak, så
känns det inte konstigt att folk som dagligen får stå ut med tjuvnyp från
polisen skjuter mot polishuset eller kastar sten mot poliser i Södertälje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar