En liten resumé

För alla nya besökare som inte orkar börja läsa min blogg från början gör jag en liten resumé.

Det var en ganska vanlig dag, jag tog bilen till jobbet, färden gick över klaffbron i Södertälje på 50-väg som sedan övergår till 70-väg. När jag hade kört en bra bit på 70-vägen ser jag en bil med mycket hög fart som närmar sig mig. Vilken dåre tänkte jag, måste han till varje pris försöka att köra om mig innan utfartsvägen till motorvägen blir enfilig. Bilisten kom upp jämsides med mig, men han valde att inte köra om mig. När jag tittade på bilisten, såg jag att hans ansikte var förvridet av ilska. Han verkade skrika åt mig och gestikulerade med armarna. Just då kändes det bara komiskt. Jag antog att det var en sån där typ som tror att han äger vägarna, som anser att alla andra ska flytta på sig för honom. I det här fallet antog jag att han menade att jag skulle sakta in, så att han enkelt skulle kunna passera mig innan vägen blir enfilig. Jag kunde inte låta bli att flina åt honom. Men situationen blev genast hotfull. Det verkade som han ville preja mig, i alla fall så styrde han mot mig när han låg jämsides med mig. Han lade sig sedan tätt bakom mig och slickade mig i baken. Jag trodde att han var en galning som ville göra en markering mot mig, därför bestämde jag mig för att inte söka ögonkontakt med honom igen. Men givetvis så hade jag bilen under uppsikt i ögonvrån hela tiden.

Men efter drygt en mil bilkörning på motorvägen, efter avfarten till Salem, så bestämde jag mig för att kolla in den galne bilföraren när han kom upp jämsides med mig nästa gång. Då såg jag att han hade polisuniform på sig, så jag stannade bilen.

I tingsrätten påstod polismannen att jag hade kört för fort, inte så mycket, men ändå för fort, så han ville uppmärksamma mig på det och få mig att dämpa farten. Men jag blev inte åtalad för fortkörning.

Dessutom hade polismannen mage att påstå; att vi hade haft ögonkontakt vid ett flertal gånger och att han då hade pekat på polismärket på hans uniform, men att jag bara hade flinat åt honom varje gång. Bland annat den osannolika historien berättade han som vittne i tingsrätten under ed.

Jag blev sedermera dömd för att ”ej stannat trots anvisning” på polismans tecken, enligt trafikförordningen (1998:1276) 2 kap 3 § 1 st och 14 kap 3 § 1. Påföljden blev penningböter 1500 kr.

Att bli dömd till 1 500 kronor i böter är väl ingenting att bråka om, även om man är oskyldig. Men det svider att en polisman far med osanningar under vittnesed (mened), men det får man väl stå ut med. Alla vet att man aldrig kan vinna över en polis. Men när dom dessutom låter nynazister sitta och döma mig i tingsrätten, så är måttet rågat.

Hur kan en nynazistisk nämndeman vara opartisk, en nämndeman som är medlem i Nationaldemokraterna, ett parti som livnär sig på att sprida hat och terror och som har kopplingar till Vit-makt-rörelsen, samma rörelse som de skinheads som jag en gång blev mordhotade av eftersom de ansåg mig vara en landsförrädare. Därför lämnade jag in en ansökan om prövningstillstånd och jävsprövning till Svea hovrätt.

Svea hovrätt har nekat prövningstillstånd och fastslaget att det inte hade förelegat jäv vid Södertälje tingsrätt. Men det nekade prövningstillståndet går dock att överklaga till Högsta domstolen.